Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde, oktober 1886—oktober 1887 af Emil Svensén. Med porträtt - Fredrik Ferdinand Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följdriktigt fasthållna grundsatser. Han lät sig ledas
af händelserna under sitt försök att sjelf leda dem;
man visste aldrig rätt hvar man hade honom, och
vågade derför aldrig rätt bygga på honom; och han
fick derför i rikt mått lära hvad en så frejdad
häfde-forskare aldrig bort glömma: hvart det leder att söka
tjena två herrar.
I frågor, som hörde till hans eget departement,
fick han emellertid allt framgent röna många prof pä
riksdagens tillmötesgående; men hans verksamhet på
detta fält var under hans senare statsrådstid ej
synnerligen fruktbringande. I början af november 1878 drog
han sig för andra gången och nu för alltid tillbaka
från statsärendenas ledning men förblef fortfarande en
verksam och intresserad deltagare i första kammarens
arbeten.
Som professor i historia vid Upsala högskola
intog han den lärostol, som förut pryddes af Geijer.
Det var ingen lätt sak att upptaga Eliasmanteln efter
den mannen; men ingen kan neka, att Carlson gjort
det med heder. Ej kan det dock vara till fördel för
en man, han må nu i öfrigt vara huru framstående
som helst, när föregångarens minne manar till sådana
jemförelser som här; och än mindre blef detta fallet,
då han tog vid att fortsätta Geijers stora historiska
verk, der denne slutat. Hans historia öfver Pfalziska
huset har derför mindre kommit att aktas för hvad
den är, — ett verk för sig, med sina egna fel och
sina egna förtjenster, beroende på dess mästares
skap-lvnne. Det har delat role med de flesta stort anlagda
historiska verk i vårt land, att förbli ofullbordadt. Ej
ens halfvägs fick han följa tolfte Karl på hans
stormande irrfärder, och må hända aktade hans penna
med större förkärlek på diplomaternas mullvadsgångar
än hjelteynglingens kometbana. At detta arbete
eg-nade han all den tid han hade ledig från statens värf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
