- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
2

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur studieboken. Af Ernst Ahlgren. Med vignetter af V. Andrén - Stämning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och så gick hon, efter att ha utöst sig i
älskvärdheter om min egen person, — som jag icke
duperades af.

Men det ansåg hon var att gifva, och hon skulle
kalla mig otacksam, om hon visste att jag icke tyckte
det samma.

När hon gick kändes rummet kvaft efter all den
bitterhet, kärlekslöshet och misstänksamhet, som
strömmat ut från dessa vissnade, ärbara kvinnoläppar. Och
det var mig som om solen förmörkats och en tyngd
lagt sig öfver mitt bröst. Det var som om all
oskyldig glädje vore död, det var som om hvarje
tillgif-venhetens band mist sin kraft, det var som om allt
hvad man egt af inre rikedom förvandlats från lödigt
guld till tomma mullen. Det var en känsla af —
icke allenast armod — utan af snuskig fattigdom.

Min själ måste två sig ren. Det lådde smuts vid
den, — smuts, smuts!

Jag ville ut.

Tunga voro mina tankar, der jag ensam vandrade
genom den främmande staden. Menniskovimlet
trissade sig fram, alltjemt fram emot mig, i en bred jemn
ström. Och till detta det oupphörliga
accompagne-mentet af traskande fötter. Jag tycker om det. Man
har samma slags sällskap af det som af vägguret i sitt
rum: det säger en att tiden icke står stilla, det
manar på en att skynda; det talar 0111 lif, men det stör
en icke.

Det var så tomt i mitt hjerta, der jag banade
mig väg genom myllret på den breda trottoaren . . .
Förställning och falskhet, och halfhet och afvoghet, .. .
är lifvet värdt något på sådana vilkor?

Jag hade gått långt. Jag hade kommit in i en
stor folktom park uppe på ett berg. Det ledde en
liten bakväg ditin. Den vägen hade jag aldrig
kommit. Här fans icke en menniska. Och jag stod på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free