- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
5

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur studieboken. Af Ernst Ahlgren. Med vignetter af V. Andrén - Två småtaflor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närvarande; och alla farhågor få vackert draga sig tillbaka
i mörkret — svart som en pistolmynning.

Nå, jag gick der i ensamheten och höstslasket
så ohejdadt glad som någon zigenarsjäl kan känna
sig. Och så kom jag att se bort öfver den nyplöjda
åkern och in på en gård: ett par hvita manschetter
rörde sig upp och ned, långt borta, så att jag inte
kunde urskilja karlens ansigte. Han stod och högg
ved. Jag stannade och såg.

Det var liksom hade luften omkring mig blifvit
friare och högre, jag andades så fullt och djupt, och
så var det en stämning som tog mig. — Hvad kunde
det vara, som gjorde mig så hjertinnerligt glad af att
se på de der manschetterna?

Hur oklar en stämning än må vara, har den
alltid en rimlig orsak. Den ville jag finna och så
analyserade jag.

Antingen var karlen en herre och i så fall låg
det ju en härlighet i bara det att han hade klokskap
nog att taga itu med kroppsligt arbete (helsa), eller
ock var han en simpel arbetare och i så fall en som
höjt sig. Ty den kroppsarbetare, som på lördagen
går till sitt arbete med så skinande linne, han kan
sannerligen icke uthärda i ett hem af snusk, och der
renhets- och skönhets-känslan fått tränga igenom, der
verkar hon alltid lyftande och förädlande. Jag tyckte
mig således i honom se en framtidens arbetare och i
fonden öppnade sig ett vidsträckt perspektiv:
arbetsamhet, renlighet, jemlikhet!

Vid den tiden har man sjelf för längesedan växt
upp ur jorden som gräs eller örter, men hvad gör
det! Det är tillvaron jag älskar, och den är evig. —

Ett sådant infall — för ett par manschetter!

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free