Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur studieboken. Af Ernst Ahlgren. Med vignetter af V. Andrén - Strögods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När en författare vid hvarje nytt arbete tvingas
att tänka: »detta blir det sista», då gömmer der sig
något af en moders omsorg i hvarje veck, hvari den
framträder.
I »lifvets skola» lär man sig hålla af Sjelfva de
sidokamrater, man luggas med.
Kan man icke skrifva så, att menniskor bli
gladare eller bättre af att läsa, då är man icke konstnär
utan dilettant.
Hvem vet, hvar vi ha vår Holberg, vår Moliére!
Han sitter kanske som vice häradshöfding i någon
afkrok af landet eller han skrifver kanske recept som
landsortsläkare. Och det är möjligt att han aldrig
bryr sig om att skrifva för scenen, ty konsten är icke
på långt när en så härdig planta, som man tror; den
är icke ett ogräs, som nässlan, hvilken växer trots
utrotningsförsök och förtrampning; den är en blomma,
som fordrar vård eller lyckliga tillfälligheter för att slå ut!
Jag är på en gång ensidig och mångsidig.
Ensidig på det sätt, att för mig fins det ingenting annat
än lif, menniskor, bestämda lägen, utförda handlingar,
kända känslor, lifsvarm verklighet — med ett ord:
det konkreta.
Jag är icke tänkare, reformator ännu mindre. Jag
är blott ett: en målares öga, i hvilket min samtid
af-speglar sig; och jag begär endast ett: en konstnärs
säkra hand att återgifva hvad jag ser.
En författare måste ha sinne för tre ting:
minspel, tonfall och repliker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
