- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
11

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ”Ernst Ahlgrens” lif. Af Georg Nordensvan. Med Ernst Ahlgrens porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minne, och hon förstod att umgås med bönderna,
lära känna dem på ett helt annat sätt än hvad det
s. k. »bättre folket» plägar känna det s. k. folket.

Vid 21 års ålder blef hon gift med en man, 28
år äldre än hon, fick ett af ortens förnämsta hus att
sköta, ett stort, lifligt, gladt, välmående hus, och lefde
i tio år som detta hemmets medelpunkt, på en gång
moder och kamrat med sina styfbarn.

Hon var alltid stilla, lugn, tystlåten, tillbakadragen.
Hon spelade och sjöng, målade litet, klippte silhuetter
och sysslade i all tysthet med författarskap, fick en
hel spännande och öfverspänd roman, Sirénen, införd
i Sydsvenska dagbladet 1879, oc^ lyckades placera sin
första novell af dem hon sedan ville erkänna i Ny
illustrerad tidning. Det var år 1880, berättelsen hette
Fader och son.

Ernst Beckman var då tidningens redaktör. Han
rådde den anonyma debutanten att skrifva helt enkla
skildringar om folket i sin hemtrakt. Hon gjorde så
och satte som tack för det goda rådet rådgifvarens
förnamn in i sin pseudonym, — namnet Ahlgren tog
hon efter en slägting.

Hon blef sjuk, kämpade länge med döden, låg
i två långa år till sängs. Och då hon åter kunde
tänka på att lefva, var hon ej mer densamma som
förut. Hon hade genomkämpat en själskris, fullt ut
så svår som den kroppsliga. Hon hade gått till rätta
med sig sjelf, insett lifvets kraf på hvar och en
menniska, funnit hur lättsinnigt hon kastat bort sina
gåf-vor, hur hon gått med mask för sitt verkliga jag och
tegat för att ej såra. Detta i få ord hennes
tankegång. Från denna tid lefde hon för intet annat än
för att arbeta och utvecklas, arbetet blef hufvudsaken,
allt annat bagateller.

Lifslusten vaknade på nytt och hon hade nu ett
enda oryggligt mål för sin tillvaro. Ekonomiska svå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free