Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ”Ernst Ahlgrens” lif. Af Georg Nordensvan. Med Ernst Ahlgrens porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltid mötte hon med samma glada leende,
samma rättframma, kamratlika ton. Det var ju hennes
dröm från »mullvadstiden» att få umgås som kamrat
med dem, hvilkas umgänge hon trifdes uti, att bli
behandlad »som en menniska, inte som en dam».
Och hur munter hon kunde vara, hur intresserad af
allt menskligt, hur hänsynsfull i fråga om andras
åsigter, hur föraktfull emot allt slags öfversitteri, och hur
sprittande liflig, när hon någon gång kom in på skånska
bondehistorier. Sådana kunde hon de mest ’grinaktiga’
och hon berättade dem på sitt sydskånska mål med
den tryggaste ro, skalken i ögonen och, när hon
slutat, det friskaste skratt med hela munnen.
»Kanske är jag just af den metall som duger att
ställa i elden. Tiden får utvisa det», utbrast hon en
gång för flera år sedan. Lugn som hon var, viss på
att det sanna, det berättigade alltid bryter sig igenom,
blott det finner sin rätta form, kastade hon sig
likväl aldrig in i polemiken, »skränade aldrig», för att
nyttja hennes eget uttryck, utan arbetade stillsamt,
med djupaste allvar och kärlek, på sina skildringar
med det enda målet att få dem sanna, lefvande.
Liksom Pengar växt från en skizz, som var
ämnad att komma med i samlingen Frän Skäne, så svälde
Fru Marianne ut från den lilla novell, som skulle
inrymma hennes historia, till en volym på 415 sidor —
Fru Marianne, naturligt nog Ernst Ahlgrens mest
populära arbete, ett arbete, som likväl bort bli föremål
för mera ingripande kritiska studier än hvad fallet
blef*.
* »Boken är för ingen del någon »pligtens apoteos», som
somliga tro. Den är blott ett angrepp på hal/heten. Att ge
Börje hälften och Pål den andra hälften, det är för mig det
osedliga. Om hon väljer den hon är gift med eller den andre,
det gör mig det samma, blott hon väljer och väljer helt.» —
Om forfrs tanke om boken i fråga se vidare de i Ny svensk
tidskrifts 7:e och 8:e häft. i år publicerade brefven till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
