- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
15

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ”Ernst Ahlgrens” lif. Af Georg Nordensvan. Med Ernst Ahlgrens porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämning», och hon nämde ofta ordet »Galgenhumor»
såsom betecknande för hennes dagliga sinnesstämning.

Att beklaga sig var aldrig hennes sak, men i bref
kunde hon gifva luft åt sin sorg. När hon arbetade gaf
hennes spänstiga natur henne kraft att glömma sig sjelf,
att lefva sitt arbetes, sina personers lif, skrifva så som
ämnet fordrade, humoristiskt eller allvarligt. Men
lidandet lät henne aldrig glömma, på hvilka vilkor hon
lefde. Detta var orsaken till att lifsledan växte allt
fastare in i hennes själ, misströstan tog bort den gamla
sjelftilliten och tanken på den ensamhet hon valt åt
sig skymde bort hvad hon verkligen egde. De vunna
framgångarne hade föga värde för henne, hon hörde
till dem som se framåt och ej tillbaka. Men
framtiden syntes allt mörkare. När hon nu låg sjuk på
chäslongen, kunde hon förgås af ångest vid tanken
på den dag, då hon ej mera skulle kunna arbeta.
Och när hon kom på benen igen och glädjen öfver
naturen och lifvet åter fylde hennes mottagliga sinne,
när mod, sinnets jemvigt och medvetandet af att
känna krafterna återvända gjorde henne lik sitt gamla,
lefnadsmodiga jag, då kunde hon medgifva, att det
kanske var just motgångar hon behöfde för att
tvingas att sporra sin kraft till det yttersta. »Jag skall
sälja mitt lif så dyrt som möjligt i kampen för bröd
och frihet. Och när jag inte kan längre, så dör jag.
Jag är fullkomligt på det klara med mig sjelf.» —
Detta skref hon i oktober 1887. Hennes lif hade då
sedan våren samma år ingått i det sista skedet. På
friska stunder arbetade hon med mera säkerhet än
någonsin; liera af de i Folltlif intagna berättelserna
förskrifva sig från våren och sommaren detta år. Hon
var fortfarande sysselsatt med förarbeten för den
kommande stora romanen, som aldrig kom, men hvars
ämne var lika gammalt som Pengar och ännu äldre
än Marianne. Hon pröfvade sina krafter på nya 0111-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free