- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
17

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ”Ernst Ahlgrens” lif. Af Georg Nordensvan. Med Ernst Ahlgrens porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjelf af lifsleda. Tanken på att frivilligt dö var ej
ny för henne, — den var till och med en gång
under förra vintern nära att bli handling.

På nyåret 1888 funderade hon på en resa till
Paris »för att kanske aldrig mer återvända». Hon blef
i stället sjuk för hela våren, gjorde sedan sin
pariser-färd för att se hvilken verkan den kunde ha. Var i
sitt hem ett par veckor, och anträdde derefter den 4
juli sin sista resa till Kjöbenhavn. Der träffade hon
gamla vänner, promenerade — numera utan att ha
kryckorna med sig — på sin gamla älsklingsplats
kring Marmorkyrkan, skref på skelettet till Modern,
en längre berättelse, hvars ämne hon hade nära till
hands, och på utkastet till skådespelet Den bergtagna,
skref den 18 sin afskedshelsning till sina vänner,
bestälde om sitt med sitt vanliga lugn, omhuldade
intill det sista sina kära arbetsplaner, som det var henne
svårast att skiljas ifrån men hvilka hon kände att
hon var för nedbruten att utföra. Hon gaf dem alla
i arf till en gammal studiekamrat, Axel Lundegård,
var sedan med och var sig lik, beherskad som alltid,
ännu i tre dagar och dog derefter. Det var natten
mellan den 21 och 22 juli.

På Kjöbenhavns Vestre-Kirkegaard, vid sundets
böljor, är hennes graf.

En sällsynt viljestark karakter. Hvad dagtinga
ville säga, visste Ernst Ahlgren aldrig, hon var »ett,
allenast ett, men detta helt». Deri låg hennes styrka.

Trots allt var hon intill sin sista dag glad öfvei*
att ha fått försöka lefva på egen risk, att ha fått
utveckla sina krafter och ensam taga upp lifvets strid.

Man har med all rätt prisat hennes
sjelfständighet — hon var sjelfständig så som hvarje stark karakter
är det — och det har naturligtvis ej saknats dem,
som gripit tillfället att gifva öfriga svenska ’realister’
ett glåpord för deras partiåsigter — ty att svenska

Nornan, 1889. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free