- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
20

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sågs oljekläderna*; på alla tre kokades det kaffe. —
Utanför växte stormen i hvarje ögonblick: han hven
kring knutarne, han tjöt i skorstenarne och slet i
rig-garne.

Det var dock ej ensamt hos lotsarne, som det
var upplyst denna morgon på Gullholmen.
Rullgardinen för gafvelfönstret i kapellgården slöt ej tätt intill
karmen, och igenom springan såg man utifrån, att det
var upplyst på prestens studerkammare. Med
upplysningen var det dock klent, ty öfver lampkupan hängde en
tjock skärm, och inskränkte sig belysningen således till
en större rund fläck på bordet och en mindre i taket.

Om jag skulle försöka porträttera pastorn i
skumrasket? Jo, han var en mager, spensligt bygd man
om några och fyrtio år. Det långlagda ansigtet var
omgifvet af ett ljust helskägg. Näsan var stor och
rak, ögonen deremot små, men det var ändå de, som
satte pli på ansigtet, ty ena stunden låg det något
djupt och genomträngande uti dem, och den andra
kunde hela strömmar af godhet och vänlighet flöda
ut ifrån dem.

Han satt i en hörnsoffa, framför hvilken stod ett
bord, som gick snedt öfver rummet. Bordet var stort,
men hvarje tum togs i anspråk, ty ett helt berg af
böcker låg uppstapladt på detsamma. I detta märkte
man då och då en misstänkt rörelse, ty än ryckte
pastorn till sig en bok, än en annan; behöfde han en
sådan djupare ned, så uppstod det ett riktigt
»fjell-skred» — och böckerna lågo om hvarandra på bordet.

Han var så upptagen af sitt arbete, att han knappt
märkte ovädret utanför. Men så hittade allt emellanåt
en il in i dalkjusan och rusade fram mot
kapellgården, der han gjorde så mycket väsen han kunde af
sig: han håntjöt kring knutarne, han ruskade i tegel-

* Så kallas den kostym af oljad väf, som drages öfver de
andra kläderna för att hindra vatten att genomtränga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free