- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
22

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ute, så träffar mig döden lika lätt inom fyra väggar
som ute på sjön. Jag sitter dessutom ej ensam vid
styret, det vet du.»

»Nå, jag vet, att du i detta fall är obeveklig,
och vi skola ej tala om det vidare, men nog är det
hårdt att veta sig skola tillbringa ett helt lif i oro.»

»Oro?. . . Oro? Hvad är det för slag? Jo,
upptåg af inbillningskraften, den tjufungen, som borde ha
ris för allt, hvad den ställer till . . . Laga nu, att
lyktan blir i ordning. Hvar tror du man är utsatt för
mesta farorna: ute på kuttern eller inne på ön, der man
i hvarannan minut kan vara färdig att bryta hals och
ben af sig?»

»Derför går man försigtigt», sade frun förnumstigt.

»Ja, just det, och så gör jag alltid på sjön: jag
går aldrig med toppsegel i sådant här väder och tar
nog in ett par ref. om det skulle behöfvas.»

»Tacka för det! ... Är det inte bra försigtigt, att
du ej går med hvartenda segel uppe i sådan här storm ?

— Ja, ja, du! . ..» och hon hotade med fingret i
dörren, hvilken i detsamma tillslöt sig bakom henne.

Kapellpredikanten satt några ögonblick i samma
ställning, som då hustrun lemnat honom. — En
vindstöt, längre och häftigare än någon af de föregående,
skakade huset. Han reste sig hastigt från den
hopsjunkna ställningen och lyssnade uppmärksamt. För
ett ögonblick drog ett drag af obeslutsamhet öfver
an-sigtet, och några half högt uttalade ord undföllo
honom. Detta varade dock ej mer än ett par sekunder,
ty nu återfick ansigtet sitt vanliga uttryck af kraft och
bestämdhet; han reste sig hastigt, gick bort till
dörren, der han tog en regnkappa, som han kastade
öfver axlarne, satte hatten på hufvudet, tog lampan i
handen och lemnade rummet. I förstugan mötte
honom pigan med lyktan. Han ryckte denna hastigt
till sig och gaf sig i väg. Utkommen på bron, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free