- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
25

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Har pastorn ej med sej något å komma t*
honom?»

»Hörde du, hvad jag sade?. . . Skynda dig! . . .
Jag har brådt.»

Efter några minuter kom enkan med det begärda,
och ett ögonblick senare var omslaget i ordning. Den
sjuke hade under tiden legat med slutna ögon och
blott då och då låtit höra ett svagt pustande, men
när han kände det kalla omslaget inpå kroppen,
utbrast han häftigt: »Hu, hu! ... Det käns ända in i
hjertat... Ta’ bort, ta’ bort!. . . Ä’ pastorn förstörad?
Ska’ pastorn rakt förkyla mej?» och den starke
femtonåringen, som redan varit med på ett storsjöfiske, gjorde
våldsamma ansträngningar att befria sig från omslaget.

»Ligg stilla, pojke! . . . Skäms du inte!» utbrast
presten, fattande tag i den unges båda händer. Denne,
som kände att han fått sin öfverman, anslog nu en
annan ton och började med ömklig ton att tigga om
att bli befriad från »di våte trasera».

»Käre pastorn, hör hva’ pojken bern om; han
blir ju rakt förderfvad utå dä våta inpå kroppen .. .
Hör, hur han ger sej!» inföll nu enkan, som stod
som på nålar; äfven hon kunde omöjligen få i sig,
att »dä skulle bli nån varme af dä möckna våta».

Pastorn låtsade som om han ej hört hvad de
sade, utan pålade med van hand omslaget och
beredde sig att lemna stugan. I dörren vände han sig
emellertid om och sade allvarsamt: »Märker jag, att
omslaget varit lossadt, när jag kommer tillbaka, så får
ni skylla er Sjelfva, om jag sedan ej går hit.» I
detsamma slöt denna sig bakom honom.

»Dä ger je den håle! Men inte ska han inbilla
sej, att je ligger mä dä här länger.» Med dessa ord
ryckte gossen af sig omslaget och kastade detsamma
utåt golfvet.

* Låta honom taga in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free