- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
27

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillbaka och går här förbi på väg till Lotta, skall jag
titta in, men då har jag ett ris med mig.»

Pastorn lemnade hastigt rummet; modern följde
med ut i förstugan. Här tog hon afsked och bad
pastorn ursäkta, men — slutade hon — flickungen är
uppskrämd; hon har en ful ovane att räcka ut tungan
åt folk, och härför har hon fått pisk, och när det
inte hjelpte, har jag strött snus på tunga’; nu var
hon rädd för, att pastorn skulle göra detsamma.

»Ja, men säg henne, att hon nog skall få värre
än så, då jag kommer i eftermiddag, om hon ej
lyder . . . Adjö nu! Sätt ljuset i fönstret!...» Med
dessa ord var han borta.

En halftimme senare kommo trenne personer ut
från kapellbostället. Det var pastorn och hans fru
samt en ung fiskare, en oförvägen sälle, som alltid
var med på hans kyrkresor. De togo vägen öfver
bron, ty på andra sidan om denna låg pastorns båt
förtöjd. Det hörde en gång för alla till de antagna
bruken, att den unga’ hustrun följde sin man till
båtbryggan, der sista afskedet togs. Denna dag ville
hon mindre än någonsin afstå derifrån.

»Nej, nej! Kanske är det sista gången», hade
hon svarat med gråten i halsen, då mannen försökt
öfvertala henne att stanna inne och ej gå ut i ovädret,
ty det hade börjat snöa, och flingorna flögo som små
ulltappar i luften. Ett par minuter senare var man
vid båtstället.

»Hur många ref skall jag ta in?» frågade
»Holmen» — kapten Holm, som han kallade sig sjelf, då
han fått en smula i näsan.

»Kanske bäst allihop, eller hvad?»

»Tror pastorn dä? . . . Han ly’r bättre ro’r, om
han har nokk sejl. Tre kan vara tillräckligt, eller liva’?»

»Nå så, men skynda på! . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free