- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
28

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fem minuter senare hördes Holmens: »klart!»
från kuttern.

»Jaså, farväl då, kära Ebba, var inte för ängslig;
det går nog bra; värre väder har jag varit ute i och
du med . . . Mins du den der kvällen vi foro hem
från Käringön, då du låg som utkik i fören?»

»Ja, nog mins jag det, äfvensom hur rädd jag
var, men nu är jag ännu räddare.»

Pastorn hade stått och hållit hustruns hand i sin,
men nu släpte han den hastigt; han kände nemligen,
hur denna darrade, och det gick som ett styng genom
honom. Kanske borde han ge vika för hennes böner
och stanna hemma. Ett messfall på grannön vore ju
inte hela verlden. Han var nära att slå till reträtt;
ordet sväfvade på läpparne, men han kände i
detsamma, hur blodet rusade åt hufvudet: hvad skulle
»Holmen» tänka? Han skulle stå som en feg
stackare icke blott för honom utan för hela ön; detta
skulle skada hans anseende, hvartill hans skicklighet
som seglare i sin mån bidrog. Hvad brydde
gull-holmsborna sig 0111, att han var*en lärd och
talangfull man? Men att han var allas jemlike och mer än
ens öfverman i den konst, som de ansågo för den
förnämsta — detta gaf respekt. Hvad som dock mer
än allt annat beslöt honom att hålla sig rak, var hans
oafhängighetskänsla: gaf han nu vika, skulle han fått
en förmyndare för lifvet i hustrun, hvilken hvarje gång
det gick en kåre öfver sjön skulle gifva honom
portförbud. Han skyndade således ned i båten och tog
plats vid styret. Härifrån helsade han hustrun med
en vänlig nick och i detsamma lade man ut.

Sjukbesöken i fiskeläget hade dragit ut på tiden,
och det hade sålunda börjat att dagas, då de kommo
i väg. Men mörkret snarare till- än aftog, ty
snöflingorna »kommo som ullvantar», för att begagna
»Holmens» uttryck. Denne låg på- magen i fören som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free