- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
29

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utkik, med ena örat vändt mot vinden och med båda
ögonen stirrande rakt framför sig. Sedan man
kommit ut ur hamnen, iät styrmannen kuttern ränna upp
mot vinden och så nära intill stranden som möjligt;
han var här i lä, men stormen var för stark, och han
sackade så småningom undan för denna och sköt fram
som en pil midt uti fjorden. Vågorna bröto sig mot
skären; det fräste och kokade omkring dem; då och
då hördes ett hårdt: »plask — plask» mot losidan*,
och saltskummet rök omkring båda männen, men så
kom det andra stunder, då vågskvalpet närmast intill
dem var jemförelsevis mindre, och härunder hördes
på afstånd det dofva och entoniga vågbruset och
emellan detta det egendomliga ljudet, då någon våg, större
än de andra, i vanmägtigt raseri rasslande bröts mot
råölandet. Men framåt, framåt flög båten öfver
våg-ryggarne; med de många refven såg han ut som en
vingskjuten måse.

På en gång hördes ett häftigt vågskvalp för ut.

»Hvad är detta?» frågade pastorn häftigt. »Jag
menar vi sackat ner på Brudeböt.»**

»Ja, ditåt lutar dä; je rä’s, att vi inte kan ta’t
te höger.

»Åh, det är inte möjligt! Så långt ha vi inte
kommit ner!» och den djerfve styrmannen lade roret
ännu mer i lä och sökte lägga upp mot vinden.

Medan dessa ord vexlades, hade det välkända
ljudet kommit allt närmare inpå dem; de hörde, huru
det suckade och rasslade bland bränningarna.

»Hur är det?» frågade pastorn med halfkväfd
röst; det var, som om hjertat velat stanna, och
tanken flög ovillkorligt till hemmet.

* En förkortning af lovart.

** Bö betyder i bohuslänskan eller rättare i håttespråket,
d. v. s. 7Z0;v/bohuslänningens språk, underskär. Brudebö’t har
sitt namn deraf, att ett brudpar der omkom, då de, efter hos
presten skedd vigsel, skulle återvända till brudehuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free