- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
30

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Upp, upp med roret! . . . Lova . . . Lova!
Annars ä’ vi dödens», hördes utkikens röst, skarp och
genomträngande.

Roret lades skarpt upp mot vindsidan. I
detsamma susade båten förbi skäret, men en stor
svallvåg spolade öfver däck, fräsande af raseri, att den
undkommit henne.

»Det var lycka mer än konst», sade presten med
en ton, som då man känner sig befriad från en stor
tyngd

»Ahnej, det är, som je sagt», mente utkiken;
»pastorn ä’ så go’ sejlare som nå’n å oss, å en så’n
båt se’n! En kan änn’a bli kär i’n», och han
klappade bordläggningen, liksom om han velat smeka den.

Kuttern ilade emellertid framåt i
morgongryningen. Snömolnet hade gått förbi och dragit in åt land,
och med detsamma hade himlen äfven börjat klarna.
En och annan stjerna syntes ännu i halfdagningen,
men de bortbleknade efter hand. Under ilande fart
lade de ö efter ö, skär efter skär bakom sig, och då
de hunnit midt för Hermanöhufvud var det ljusa
dagen. Snöfallet hade varit starkt, och klipporna lågo
förvandlade till stora snödrifvor, vid hvilkas fot
vågskummet yrde, som om äfven det varit snö, medan
långt utåt hafvet de hvitskummande vågryggarne sågo
ut som stora, rörliga laviner, hvilka hastigt och
oemotståndligt drefvo in genom det stora gattet mellan
denna och den motliggande ön. Midt för gattet kommo
vågorna höga som hus och vinden tjöt i vanterna,
hvarunder läsidans reling långa stunder låg i vattnet,
då kölen passade på att få sig en näsa frisk luft.
Komna i lä under de tre öarna, som ligga i rad
nedanför detta, voro de inne på smulare vatten, och nu
länsades det undan för en frisk slör* mot Käringölandet.

På en gång hördes det. ett doft ljud bortåt Måse-

* Vijid: »sida med».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free