- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
33

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»I dag får vi höra talas om lik, dä hörde je på
måkeskrika* för e’ stunn sen», sade en fiskare med
syd-vesten i nacken och snuggan i munnen, i det han
långsamt närmade sig den plats, der presten stod.

»Tror du inte, att ’måken’ kan flyga med
limstången, liksom visst folk springa med den?» frågade
pastorn något hvasst. »Alltid är du en olycksprofet,
min käre Nils. Det vore bättre, du sade ett
uppmuntrande ord till de stackars hustrurna, som stå der borta.»

»Foglalåten ä’ inte å förakta, herr pastor. . .
Mej har han ofta hjelpt, för je kan också höra på
lätet, när han spår godt vä’r ... Vi få se, om det
inte blir te å mä tvä, sä lät dä!»

»Dumheter! Gå nu inte och skräm upp de
stackars kvinnorna, åtminstone.»

Nu ringde det »andregången», och pastorn
skyndade att lemna sin plats, efter att dock ha kastat en
blick på båten, som kämpade under Måseskär bland
de yrande vågorna.

Gudstjensten hade börjat. Kraftig och andäktig
tonade psalmsången, men i pastorns öron lät den
nästan som ett hån, under det att några i
kompositionen inflätade ackord, fulla af dissonanser,
före-föllo som de skeppsbrutnes klagan och dödssuckar.
Med stora steg gick han fram och tillbaka i
sakristian. Han hade tillsagt, att ett par verser mer än
de vanliga skulle sjungas, medan han hemtade sig,
men slutligen måste han gå för altaret, och då
sången tystnat och han skulle vända sig mot
församlingen, hade han svårt att slå upp ögonen. Här stod
han trygg inför altarringen, der satt församlingen helt
bekvämt i sina bänkar, medan ej många steg ifrån
dem ett tjogtal menniskor genomgingo kvalen af en
lång och svår dödskamp. Var detta att lyda mästa-

* Folkbenämning för fiskmåsen.

Nornan, 1889. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free