- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
34

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rens bud att älska nästan såsom sig sjelf: Nej, nej,
ljöd det inom honom, och »jag fattig, syndig
menniska» framkvälde ångestfullt ur djupet af hans själ,
under det han skylde ansigtet med handboken.
Under predikan var det på samma sätt, och tankarne
flögo oupphörligt bort till skeppsvraket. Församlingen
kunde ej undgå att märka hans tankspriddhet; man
anade dess anledning och såg vänligt och deltagande
upp mot predikstolen, men hans sinnesstämning
meddelade sig slutligen äfven åt folket, och mer förströdd
och frånvarande än den lilla kapellförsamlingen denna
dag var, hade den ej ofta varit. Man kände det
sålunda som en lättnad, då han snart nog sade amen.
Bönerna började, men äfven de voro mera läpparnes
än hjertats språk. Så kom han till bönen för de
sjuke; han hade just bedt för en sjuk fiskarhustru,
men nu tystnade han och lät sina blickar fara ut
öfver församlingen. Så stod han några ögonblick, men
började derpå sakta och innerligt: »I denna bön
inneslutas icke blott de olyckliga, som, drifna mot vår
strand, i detta ögonblick kämpa om sitt eget lif med
de vreda vågorna, utan äfven de, som i sin
uppoffrande pligtutöfning kämpa för både deras och sitt
eget lif. Herre! uppehåll deras mod och stärk deras
arm under denna hårda kamp. Näps vädret, du, som
med en vink kan binda dess vinge och utsläta de
skummande vågorna. — Hjelp dem i denna deras vånda
och återgif dem åt de sina. — Dock, vära vägar äro
ej alltid dina: är din vilja annorlunda, så gör deras
dödskamp kort och mottag dem i dina förbarmande
armar! Aftorka deras tårar, hvilka i den trogne
maken eller den älskade sonen haft sitt enda jordiska
stöd. Låt dem ödmjukt kyssa den agande handen,
väl vetande, att denna sorg ej sändes dem utan för
högre syften, ty till dessa talar Herren liksom till
mång’ tusen andra, som varit i deras läge: det jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free