- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
52

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Svante skulle resa. Skizz af Anna Wahlenberg. Med teckningar af Bruno Liljefors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Alla taxar kan lyftas i svansen», förklarade Svante
ytterst trankilt, i det han förevisade den sprattlande
svartingen från alla håll.

Morbrodern kom i dörren men vände tvärt om,
då han fick se skådespelet. Han var tydligen ingen
hundvän.

»Ä’ han inte snygg? Det är praktras, må ni tro.
Ici, Lundström, ici», sade Svante, tog snöret af taxen
och lät honom springa fri med den påföljd, att det
ädla djuret for som en pil in i salen och upp på en
stol vid middagsbordet för att se efter hvad som fans
att få.

Svante skrattade med full hals. Det var en
intelligent hund. Alla taxar äro intelligenta. Så blef
det schas och fasttagning. Lundström fick visa hur
nobelt hjulbent han var, hvilken märkvärdigt lång och
smal nos han hade, och hur han kunde slingra sig i
dubbla hvarf när han låg. Men när så den lycklige
hundegaren märkte, att det i alla fall låg en viss kyla
i luften, satte han sig i soffan och arrangerade en
liten vacker tablå genom att taga Lundström i knäet
och stryka honom mildt och sakta öfver hufvudet.

Tant och morbror visste inte hur mycket han
tyckte om hundar. Lundström skulle bli hans kamrat
och vän i ensamheten uppe i Upsala, der han skulle
stänga in sig och pluggläsa. Det var riktigt nyttigt
att ha honom, för nu skulle han inte behöfva några
andra vänner, som kanske skulle hindra honom i
studierna. Det var nästan som att ha familj.

Morbrodern klappade i händerna. Svante tog
Lundström under armen och satte honom på en stol
bredvid bordet för att kunna mata honom från sin
tallrik, ty taxar ska alltid skämmas bort i början. Två
bekanta till Svante hade också haft taxar, så han visste
på fläcken hur de skola uppfostras och hvilka
egenskaper de ha.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:17:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free