- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
55

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Svante skulle resa. Skizz af Anna Wahlenberg. Med teckningar af Bruno Liljefors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mening för att uttrycka sin oförmåga att begripa, men
tvär tystnar och tar upp sitt ur.

Klockan var en kvart öfver tre.

»Fördömdt . . .!»

Han for upp från stolen och satte sig igen, tog
den skinnklädda matsedelsboken och slog den i bordet
så att det dånade.

Hade han inte gjort allt som stod i hans makt
för att komma i väg, och så skulle han glömma bara
en sak, att passa på tiden!

Nå, nu kunde det inte hjelpas, han fick resa med
nästa tåg.

När det var tid att gå ner till nästa tåg, så
regnade det emellertid, och Schönknecht kom plötsligt
att tänka på, att när han dröjt så länge som han gjort,
var dagen ändå förspild, och han kunde godt vänta
med resan till i morgon.

Först stred Svante tappert emot, men när en
annan af sällskapet föreslog att han skulle ta in på
W6 öfver natten för att om morgonen ha stationen
framför sig som en lefvande påminnelse, så fann han
det vara en allt för snillrik idé för att inte accepteras.

Han låg således på W6 och han låg till och med
ända till klockan i dagen derpå eller tills han väcktes
af sin gode vän löjtnanten, som stod vid sängen och
höll hans ytterrock utbredd mellan händerna för att
genast hjelpa den på. De skulle ut till Ulriksdal och
äta middag.

Svante satte sig upp temligen yrvaken. Den der
middagen förmådde han inte påminna sig vara riktigt
tydligt aftalad. Men som han i dag kände sig
särdeles ohågad att gå i Stockholm och möta slägtingar
och bekanta, så var det inte vidare svårt att få honom
att inse Ulriksdals företräden.

Det var ett gudomligt väder. Släden gled lätt
öfver den hvita, djupa snön, bjellrorna klingade, solen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free