- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
57

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Svante skulle resa. Skizz af Anna Wahlenberg. Med teckningar af Bruno Liljefors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

droskorna kunde han upptäcka någon bekant hund.
Nu fattades klockan bara ett par minuter i sju.

»Lundström, Lundström, ici!»

Han kom inte ihåg, att Lundström alltid sprang
sin väg när man ropade honom.

»Den förbannade hunden! Lundström!»

Folk tittade på honom, men någon hund kom inte.

Plötsligt vände Svante sig om med ett par
ut-svälda ögon och tog Schönknecht i armen.

»Du har gömt taxen för mig för att hindra mig
att resa!»

Schönknecht kastade honom tillbaka med
oskuldens indignation.

»Ä’ du galen, karl!»

De sprungo in i väntsalarne och letade men fingo
inte se ett spår af en hund. Svante rusade ut i vestibulen
igen och frågade alla menniskor, om de inte sett en
svart tax. Man visade honom åt tjugu olika håll, men
om han fick tag i några hundar, så inte var det taxar
och ännu mindre Lundström.

Han stod stilla ett ögonblick och torkade svetten
ur pannan. Aldrig hade han varit så nära att resa
som nu, och just då skulle den förbannade Lundström
ställa till ett sådant spektakel.

Nu blåste tåget.

Han sprang ut på perrongen, hvarför visste han
inte, ty han kunde ju ändå inte resa utan Lundström.
Han var röd i hela ansigtet och genomvärm som efter
ett ångbad. Paraplyet höll han ännu under armen
och portmonnäen i handen. Menniskorna skyndade
förbi honom som i en dimma. Dörrarna smäldes
igen. Näsdukarne togos upp. Det hade blifvit
jemförelsevis folktomt på perrongen, men han tänkte bara
på Lundström.

Ännu en kort hvissling från ånghvisslan och så
satte tåget sig i rörelse. Svantes blick gled mekaniskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free