- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
62

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Vid ljus och lampors sken!» Af Helena Nyblom. Illustr. af C. Hedelin och Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon kunde vara omkring tjugufem år, snarare
under än öfver medelhöjd, hade regelbundna drag,
i synnerhet en mycket vacker, rak näsa, en blek
ansigts-färg och ett tjockt, brunt hår, som föll djupt ned
öfver pannan och var vridet i en knut långt ner i
nacken. Nacken gjorde en vacker böjning som hon
satt der och såg ned på tallriken, som hon hade i
knäet.

Hon var klädd i en terracotta-färgad
sidenkläd-ning utan ärmar, urringad i en snibb mot bröstet och
på ryggen, en drägt, som framhäfde hela hennes fina,
mjuka figur, men hvarpå intet smycke af blommor
eller juveler var anbragt. Hon var tillräckligt vacker
för att kunna undvara dem.

Den unge mannen, som stod bakom henne, såg
ut att vara af samma ålder som hon, eller snarare
något yngre. Han var lång och temligen mager, hade
kortklippt, ljust hår, ett par stora, ljusa mustascher, blå,
något utstående ögon och ett uttryck af godmodighet
och beundran i sitt ansigte.

Han följde med stort intresse hvarje sked glace,
som den unga damen åt, eller det var väl snarare
rörelsen af hennes behandskade hand och arm, som
förde den lilla guldskeden upp till hennes läppar.

Hur det nu var, yttrade han icke ett ord så länge
hon åt, men då hon hade slutat, sade han:

»Får jag sätta bort er tallrik. Ni skulle kunna
spilla på er röda klädning.»

Hon gaf honom assietten och sade i det samma
i en temligen förnärmad ton:

»Röd! Jaså, min klädning är röd?»

»Är den kanske blå?» frågade han med ett till
hälften ångerfullt, till hälften ironiskt uttryck.

»Den är terracotta, smultronfärgad, gråskär —
hvad ni vill kalla det.» Hon tog försigtigt med sin
högra hand och lyfte en flik af sin sidenklädning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free