- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
63

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Vid ljus och lampors sken!» Af Helena Nyblom. Illustr. af C. Hedelin och Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men röd! — Herrar kunna då aldrig uppfatta
nyanserna i någonting! För dem är allting antingen svart
eller hvitt, gult eller blått, ondt eller godt, — men
mellantonerna! — och, ser ni, det är just
mellan-tonerna, som äro de intressantaste!»

»Deri tar ni alldeles miste», sade han och drog
fingrarne genom sitt hår, som icke fans. »Det är
tvärtom damerna, som äro sådana fanatiska domare.
Så snart en man har det minsta fel, den minsta
dårskap att förebrå sig, rynka de på näsan. Det är inte
en ’bra karl’, bort med honom!»

»Nå, det är ju bara ännu ett bevis på, att vi
uppfatta detaljerna», sade hon. »Det kan ibland vara
en liten obetydlighet, som visar oss hur hela
menniskan är — plötsligt! Ett enda flyktigt ansigtsuttryck,
ett skratt på orätt ställe, — det sätt, hvarpå en person
äter — ja, gäspar, kan ibland vara nog till att vi se
honom i en helt annan färg, än den som han går för.»

»Gud, hvad ni är sträng, fröken», sade han och
ömsade ben med en förtviflad min. »Hvem skall då
kunna bestå? Litet hvar kan väl någon gång gäspa
för högt eller få något i vrångstrupen.»

Hon rörde sig otåligt på soffan och slog med sin
solfjäder.

»Ni förstår ju inte alls hvad jag säger. Det är
inte det att folk har fel, ty det ha vi ju alla, men
det beror på huruvida de fel de ha inte stöta en; —
deri ligger hela hemligheten af våra sympatier.»

»Och det säger ni naturligtvis aldrig till de arma
syndarne Sjelfva? — Nu till exempel jag? — Säg mig
uppriktigt, — har jag några af de fel, som stöta er?»
Han såg förskräckligt bekymrad ut.

Hon lyfte hufvudet och såg allvarligt på honom,
som om hon ville undersöka hela hans person. Derpå
sänkte hon åter hufvudet.

»Nej, jag tycker brg, om er», $ade hop,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free