- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
65

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Vid ljus och lampors sken!» Af Helena Nyblom. Illustr. af C. Hedelin och Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå, — nå», han blef mycket ifrig och flyttade
sig närmare henne. »Hvad anser då ni den för, det
skulle vara roligt att höra.»

»Jag anser den för att vara den allra högsta grad
af vänskap.»

Hon sade dét med en stilla, nästan högtidlig
öfvertygelse och såg mycket vacker och innerlig ut.

Han slog otåligt med handen.

»Ah, fröken, då har ni inte mycken erfarenhet!
Detta slags vänliga känslor, som man arbetar upp till
kärlek, är bara en dålig hvardagsupplaga af den
verkliga, hänförande, sanna kärleken. Den frågar hvarken
efter orsak eller anledning. Den flammar upp som en
eldsvåda — som en vulkan!»

»Ja tack, jag är förskräckligt rädd för eldsvådor.»
Hon viftade sig långsamt med hakan litet i vädret.

»Det är bara ett bevis på, att ni inte har känt
den riktiga sorten», sade han och vred sina mustascher
med en erfaren min.

»Nej, jag skall säga er, att det just är bevis på,
att jag känner det slaget ni talar om, och vet hur litet
den är värd eller rättare hur olycksbringande den är.»

Hon hade plötsligt blifvit blekare än förr och såg
så allvarlig ut, att han blef riktigt rädd.

»Jag har väl inte sårat er, — goda fröken —
jag —», han visste icke hvad han skulle säga.

»Ni skall inte vara rädd», sade hon och lade
flyktigt sin hand på hans. »Men ni kan väl begripa,
att man inte blir tjugufem år utan att ha älskat någon.»

»Nej, — ja, — jag kunde väl förstå det». Det
stockade sig i halsen på honom af bara rörelse och
intresse. »Ni har haft en olycklig kärlek och nu tror
ni inte på kärleken längre.» Han kunde knappt få
fram orden.

Hon såg honom stadigt i ansigtet med sina mörka,
trofasta ögon.

Nornan, 1889. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free