- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
67

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Vid ljus och lampors sken!» Af Helena Nyblom. Illustr. af C. Hedelin och Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på honom, och han hörde sin egen stämma, som
generade honom.

»Ni tror väl inte, att jag vill gifta mig på försök,
för att sedan om ett eller ett par år resa min väg,
resa min väg med en annan, som nu har blifvit så
modernt?» fortfor hon. »Ett bröllop är en alldeles
förskräckligt allvarlig sak, jag har riktigt svårt att vara
med och se ett. Det är nästan som att vara vitne till
att två menniskor underteckna sin egen undergång.»

»Ja, der ser ni! Ni tror inte längre på kärleken!»
Han var nu beredd att åter rycka i strid.

»Jo, men den är så sällsynt», svarade hon. »Och
kan man inte få af det äkta slaget, så är det bättre
att vara utan. — Jag tycker också om diamanter, men
jag kan inte skaffa mig de vackraste, och derför har
jag inga, — som ni ser!»

»Ni är förtjusande, hvad ni än har på», sade han
entusiastiskt.

»Ja, det var nu inte alls det vi talade om.» Hon
såg alldeles oåtkomlig ut. »Se på Ida der inne, som
för omkring sin kapten i triumf», sade hon efter att
en stund ha setat och sett in i danssalen. »Hon är
ett sådant sött barn, men bara ett barn, och han är
en gammal officer, som har anfört många hundra
kotiljonger och friat till många rika flickor före henne.

— Det är just inte mycket att bygga ett tillkommande
samlif på.»

»Och dock ser man ofta, att en äldre man blir
mycket svag för en ung hustru», inföll han ifrigt.

»Svag!» hon blef riktigt ond. »Är det det man
önskar, att en man skall vara svag för en? Nej, han
skall vara sträng emot en.»

»Jaså, ni vill ha en despot att tjena!» utbrast
han. »Ja, det svärma många goda kvinnor för.»

»När jag säger sträng», afbröt hon, »så menar
jag med det, att han skall ha stora fordringar på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free