- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
71

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var, stora bref, dem han hastigt ögnade igenom och
lade undan. Och åtskilliga familjeskrifvelser,
bjud-ningskort till höstens första intima middag hos svåger
byråchefen, påminnelse om att säsongens första
vira-kväll hos svärfar inträffade om lördag. Och en liten
biljett till fru Marika Ulf, född Gyllenhjelm —
slägtin-garne glömde aldrig att skrifva ut hans hustrus
familjenamn.

Der var två utanskrifter han kände igen af
gammalt — ett bref från en f. d. kamrat, landskapsmålare,
som hörde sig för om ritlärarkursen. Han hade
tecknat sina fem—sex år på akademien, var nu gift,
behöfde inkomster, ämnade bli ritlärare och ville gå
igenom föreskrifven kurs i Ulfs skola.

»Två års kurs, min gubbe, två års kurs», smålog
Ulf med embetsmannamin och ej utan en viss
skadeglädje. »Jojo, min käre vän, det är konstnärens lott
i vårt luftstreck.»

Så kom turen till Figges bref. Det fattades bara
att han hade liknande funderingar. En präktig
illustration till systemet, om en medaljör från »salongen»
anmälde sig som elev — att lära sig rita trianglar och
raka streck enligt Stuhlmanska systemet!

Figge var eljest ej den, som skref bref. Ulf hade
ej hört af honom på ett år. Sist, det var då Figge
var hemrest, kom på morgonen och reste morgonen
derpå, trifdes inte, ne-nej, förstår det, förstår det mycket,
väl. Hade rest igen, hvart visste ingen, ut, »ut», som
det hette.

Ulf hade fått ett sarkastiskt öfverlägset leende,
en vana att dra upp ena mungipan litet ä la Mefisto.
För öfrigt hade han lagt på hullet, fått
embetsman-nens säkerhet i sätt och ton, var verldsman till sitt
yttre liksom till sina tänkesätt — dem som verlden
fick se.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free