- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
75

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt för eleganta sommarklädning ej längre syntes
mellan träden, när hon hoppat öfver stättan och viftat
farväl åt Figge i hagens bryn, då började han att
måla för egen räkning, stående bredbent så långt ifrån
duken som penselskaftets längd tillät honom att stå.

Men en kväll blef han borta från krocketpartiet
med toddy, hvilket upptagit aftonstämningens tid och
aldrig slutade före tolf, men ibland ett, tu, tre. Och
morgonen derpå fick fröken sitta ensam på ängen
och det var inte roligt alls, och det blef bara dåligt,
det hon försökte måla.

Figge var melankolisk, gick och dref ensam hela
dagame och halfva nätterna.

Till dess han helt och hållet oväntadt fick syn
på hennes nätta sommarklädning och eleganta
halmhatt på en slingrande skogsväg i skuggan af allvarliga
granar och smidiga björkar, och der små skogssoffor
voro försåtligt utstälda.

Och när de slutligen skildes vid hennes grind,
der buskarne hindrade dem att ses från villan, från
verandan, hängmattan, lusthuset, då räckte hon Figge
utan ringaste tvekan sin mun att kyssa, men sedan
sprang hon ifrån honom och det var först vid
vägkröken — strax innan hon kom fram i synhåll från
lusthuset, der farbror plägade sitta — som hon vände
sig om, viftade med sin näsduk och sände honom ett
käckt, storleende, segerdrucket ögonkast. Hvarpå hon
helt sedesamt gick trädgårdsgången fram till villan.

När midnatt var öfver och det blifvit tyst och
tomt, kom en ensam ungherre fram genom
småskogen. Han stod en stund och såg upp till ett fönster
med nedrullad gardin på villans gafvel, gick sedan
upp till hennes hängmatta, satte sig i den, tände en
nattcigarr och gungade sakta med dinglande ben af
och an. Den nya dagen började att gry, innan
gårdagen ännu kunnat förmå sig att gå till sängs, fogel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free