Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skål på dig! Go’ mor’n!» sa’ Figge och drack.
»Ser du», började Figge, då han satt ner sitt
glas — de blefvo båda stående i salen — »jag
tänker inte gifta mig som andra menniskor.»
»Inte det?»
»Vi resa vår väg. Jag tycker inte om
stillastående. Man är väl ingen dräng.»
»Jo, det är just hvad man är», sade Ulf utan
tvekan.
En jungfru gläntade i det samma på dörren till
ett mörkt rum och bad direktören vara god och titta
in till hennes nåd.
»Ett ögonblick — du ursäktar!»
Ulf försvann. Figge spatserade omkring i salen.
Skulpterade ekmöbler, allvarligt, gediget, tråkigt. Han
såg på några visitkort i en silfverskål. Baron den!
Statsrådet och chefen för justitiedepartementet — hå
fan! Major den! Titta in till hennes nåd! Go’ mor’n!
När Ulf kom igen, skyndade Figge att tala om
att han kommit till staden först klockan fyra nu i
middags, kunde derför ej komma visitdags. »Nu skall
jag icke uppehålla dig, efter du ska’ ha kåranda här.»
»Du stör mig icke det
minsta», sade Ulf, som inte kunde
låta bli att småle, litet förströdd,
åt ordet kåranda. »Jag skulle
gerna be dig stanna, om du bara
kände någon af mina spelorrar...»
»Tack, jag har inte så
snobbiga bekanta. Chefen för
justitiedepartementet har jag gudskelof
ingenting otaldt med ...»
»Nå, när gifter du dig?» Ulf
hade fått bonjouren på sig, stod
nu och drog ner sina manschetter.
»Det säger jag inte. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
