Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stälde han allt i ordning — provisoriskt med
kistor och lårar apterade till divaner och klädda med
färgläckra dukar och draperier. Han spikade upp
bondväfnader öfver väggarnas tapeter, hängde upp
sina japanska prydnader, dekorerade med allt hvad
han hade, förvandlade de små rummen till en bizarr
liten verld för sig, tog så en åkare och for till
Östermalm, höll utanför ett stelt och karakterslöst
grannlåtshus, hemtade Pelle, satte henne i vagnen och kuskade
så till baka till sitt land igen.
Det gamla envåningshuset låg midt inne i en
halft förvildad trädgård. Öfver en landtlig farstukvist
steg man direkt in i herrns rum. Var det inte
pittoreskt och roligt kanske, hvad säger Pelle?
Pelle tyckte det var förskräckligt, men rummen
voro nätta.
Och mamma och tant skakade på sina hufvuden
men smålogo med öfverseende slägtkärlek. Han var
så originel, den gode Lars Erik.
De kallade honom naturligtvis aldrig för Figge.
Men de nygifta trifdes godt utan att be någon
om lof uppe i sitt lilla fogelbo. Unga frun höll sig
mycket stilla och satt mest i skuggan under almarna.
Figge målade traktens infödingar och dessemellan gick
han ensam ut på ströftåg. Han lärde sig tycka om
sin Kungsholme, — bara vägen dit var stämningsfull
med skutorna och jernvägen och utsigten öfver södra
bergen. Men helst gick han ut i skymningen, när
solen just var i färd med att sjunka, när
Klarasjö-stranden med dess popplar och låga tak stodo
ramsvarta med sömniga gasprickar och vattnet var svart
inunder men himlen ännu ljus och klar. Der hade
han de lifliga fabrikerna, som genast eklärerade sina
fönsterrader och tände elektriska stjernor ute på
går-darne. Stämning, stil, karakter! Och när han kom
upp för sin backe och vände sig om, då hade det
Nornan, 1889. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
