- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
87

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var bästa stenläggningen. Han såg inte, att två små
flickor, som varit hans modeller i fjor, stälde sig upp
och nego i afvaktan på att han skulle tala till dem.
Han besvarade inte vedsågarens helsning, han nickade
inte åt »sin tax», en hygglig, brun tax, som trippade
förbi på sina komiska rococo-ben.

Han hade familjebekymmer och han kunde inte
måla. Du kommer aldrig att lyckas, — hvem var
det som sagt detf Någon gång förr i verlden?

Det var ej Figges vana att tänka tillbaka i tiden.
Men nu hade han mer än en gång ertappat sig med
funderingar på det flydda, på det trefliga
ungkarls-lifvet, på alla galna infall, alla pojkpåhitt — på
pris-sarne, på Gerda, som han drog upp ur sjön, på Dina,
hans första kärlek — Dina, gift med doktor Erland,
stockholmsk frutyp, tackar ödmjukast!

Han hade kommit fram till en tvärgränd, en
smal backe med plank å ömse sidor, en backe, som
stupade långsamt nedåt mot sjön. Der bredvid syntes
några tak och träd, längre bort en grå fabrik med
sin svarta skorsten och framför dem skvalpade
vågorna. Men framför och inramad af planken bredde
sig panoramat af staden, simmande på Mälarytan,
öfvergjuten af vårsol, som redan smält de sista
snöresterna på taken och drifvit isstyckena i flockar ned
åt Norrström. Solen, som blänkte och glittrade på
vattnet, lade luftigt blåa skuggor mellan husen på
Söder, medan långa rader af fönster borta i staden
strålade tillbaka som illuminerade för att fira vårens fest.
Hela den glada taflan stämd i klart vårljus, i
dallrande sol, med något töcknig luft öfver staden
liksom på sommaren, så att man kände flägtarne och
solskenet tränga genom själ och lungor.

Figge tyckte att han aldrig hade sett detta förut.
Ett dussin barn var ute och lekte på en grå
gräsplan mellan knallarne. På andra sidan planket, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free