Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte sig på räcket till trätrappan och tände
en cigarett till sjelfpröfning. Det var styfvare detta,
än hans utsigt vid Barbizon, än denna så innerligt
småtrefliga och färgmättade franska landtnatur. Och
ändå, man målade inte Stockholm, fast här fans
pittoreska saker — ännu hade ej alla gator jemnats ut
och gjorts hvarandra lika, ännu var det någon
karakter kvar, fast inte mycket. Man kunde, man förstod
staden, man var fastväxt vid den, hade lefvat der
från sina första steg, men det gick inte att måla den,
det var något i luften, som tog bort hågen och
för-slöade ögat, så man ingenting såg, ingenting uppfattade,
ingenting dugde till, ingenting brydde sig om. — Annat
än äta mat. Ja, äta mat ja, det är nog bra för resten.
Cigaretten hade han kastat bland äggskal,
tidningspapper och gamla skor — der var ett öfverflöd
af gamla skor på Kungsholmen — och nu satt han
och såg ut öfver den vidsträckta taflan framför.
Det var »gask» i den taflan! Der höll man på
att stryka ångbåtarne, som lågo i rad och nosade på
Munkbrokajen.
Nu kom ett jernvägståg sättande öfver alla
ma-damernas hufvuden — han såg dem inte, men han
visste de voro der, och visste hur det såg ut — ett
virrvarr af brokiga färgfläckar, enkom gjordt för en
impressionist att måla och få ovett för. Jernvägståget,
en lång ringlande svart orm, som röker svart och drar
sig in bakom byggnaderna, der centralen ligger.
Som en lifvad prick lyser en röd boj midt i sjön
och en spårvagn, som kunde passat till leksak åt Adam
och Eva, glider sakta fram öfver Kungsholmsbron.
På Söder midt framför, der är redan en smula grönt
mellan de röda, spridda tegeltaken, men utåt
landet äro stränderna grå, och som en smal flod söker
sig Mälaren fram mellan höjderna. Ett och annat
smutsigt segel står stilla der borta, men ute på öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
