Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fogelboet hade han hyrt ut tills vidare till en annan
artist, likväl utan att det varit fråga om hyrån — han
hade fått 50 kronor kontant. Han hade råkat Svante
Ulf, som talat om att han funderade på att resa ut
någon vår, — det talade Ulf alltid om, men det blef
inte mer än funderingar. Adam och Eva voro
placerade, Pelle hade varit hos föräldrarne och lipat
af-sked och var ännu mulen öfver hela påhittet. Men
det skulle gå öfver, när hon kom ut i verldsvimlet.
Hittills hade hon endast en tanke, en riktig
Skråkö-pingstanke: »Hvad ska’ folk säga?» Hennes mammas
ständiga undran om allt och alla. Det såg illa ut att
resa på detta sätt — inga afskedsvisiter, ovänligt . . .
»Afskedsvisiter! Man är dock ingen dräng, förr
än man vill vara det, och det bör man dröja med
så länge som möjligt. Se på brodern Svante, han
tycker det är roligt, han — och han har fått det som
han ville. Men han är och förblir smålänning. Det
var han som sa’ att jag aldrig skulle lyckas. Nå, han
är nöjd, han.
Men det går inte, skall man vara målare, så skall
man vara lifvad. Och lefva, så man känner att man
lefver. Hvad folk skall säga,, fy fan! Nej, jag skall
ha min gamla atelier vid PObservatoire, der gummans
katt kröp in under dörren. Och min gamla utsigt
bort till Montmartre, der rutorna glimma och blänka
genom solröken. — Och helsa på Gerda och hennes
amerikanare och se på hvad de ha målat och gå i
träskor i gamla trädgården hos gumman Chevillon,
hva? Der tyckte Pelle att hon trifdes och mådde
godt förr i verlden, hva’ falls? Det är inte alls länge
se’n, hvarför skulle det vara länge se’n, vi far dit ner
nu och fortsätter, och inrättar vårt lif precis som vi
Sjelfva vill ha det — och bli oss Sjelfva igen och lefva
naturlif och ge katten hela verlden.» Han steg upp
och visade ut öfver landskapet, björkar och granbackar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
