- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
98

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lovén †. Af Ernst Beckman. Med porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elementarskolan aflade han studentexamen vid nitton
års ålder och egnade sig derefter åt medicinska
studier, hvilka han afslutade åtta år senare.

Han började nu i hufvudstaden den bana som
praktiserande läkare, hvarifrån han så plötsligt
bortrycktes.

Det dröjde icke länge innan hans praktik fick en
ganska ansenlig omfattning. Förnämsta orsaken
härtill var naturligtvis att söka i hans erkända skicklighet
och samvetsgrannhet vid det ansvarsfulla kallets
utöfning. Men jemte »läkareblicken» och det osparda
nitet fans det hos honom en annan magnet, som drog
allt flere och flere till hans mottagningsrum, en annan
nyckel, som öppnade dörren till allt flere hem, höga
eller låga, men alla lika hvarandra deri att man der
sökte bistånd mot sjukdomen och lidandet, de objudna
gästerna, som smugit sig öfver deras tröskel.

Magneten, nyckeln var hans vinnande
personlighet, hans trofasta, deltagande hjerta.

De framkallade hos alla, hvilka han vårdade, den
bestämda känsla att hos honom bodde ett intresse för
menniskan, för personligheten, vida djupare än det
rent vetenskapliga. För hans sunda natur, har någon
yttrat, var det en sjelf klar sak att »läkaren var till
för patientens skull, icke patienten för forskningens».
Detta kände hans patienter. Derför blef han så snart
för dem ej blott läkaren som skref recept, utan
vännen till hvilken de förtrodde sina sorger och
bekymmer. Och hans alltid finkänsliga, men aldrig pjunkiga
eller känslosamma deltagande skänktes, såsom det
höf-ves den sanne läkaren och menniskovännen, lika
frikostigt åt fattig och rik.

Till de fattiges sjukbädd kom han, till glad
öfver-raskning för de sjuke, ej sällan utan att vara kallad.
Tacksamma, men på samma gång undrande blickar
fästes då vid den stundom äfven till namnet okände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free