- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
112

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bleckslagarstudier hinsidan Atlanten. Af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, då blir det svårt att skaffa er platser»,
anmärkte herr Wenström allvarligt. »Här är det inga
kor att sköta och inga åkrar att gå och rota i. Bara
fint folk och fina våningar som på de grannaste
slotten hemma i Sverige. Men ni få förbaskadt bra
be-taldt och så få ni lefva som baronessor och ha eget
rum. Och så behöfver ni inte städslas på längre tid,
utan här ä’ alla dagar pigflyttningsdagar. Det är ett
fritt land det här t. o. m. för pigor, ser ni. Nå hur har
ni med pengar? Fem dollars är priset på en god
tjenst och vi ha inte andra än fina platser. Två dollars
i inskrifningsafgift och tre dollars vid inträdet i platsen.»

En af flickorna vågade invända, att det var något
dyrt, eftersom summan gick till något närmare tjugu
kronor i svenska pengar. Men chefen förklarade
genast, att då vore det så godt de genast knallade sig
af med samma. Här vore inte någon judbutik, der
man kunde få pruta och i Amerika är dollarn mindre
i värde än kronan. Han drefve för resten så stora
affärer, att pigkommissionärskapet vore mera till
besvär än fördel och han behölle det ännu bara för att
hjelpa fattiga svenska flickor, som annars lätt kunde
komma på vildstråten bland farorna och vidlyftigheterna
i en så stor stad.

Pigorna blefvo alltmer högtidliga och uppskrämda,
isynnerhet när de sneglade åt den andra herrn vid
pulpeten (som hela tiden inte gjorde annat än ideligen
räknade penningbundtar) och i sina stilla sinnen tänkte
på de ytterst få sedlar de Sjelfva hade instoppade i
portmonnän vid barmen.

De började hviska sinsemellan och önskade att
den »snälla herrn», som fört dem dit, skulle komma
snart tillbaka. Den kunde de tala vid bättre än
patron sjelf. Men patron såg nog regal ut, fast han var
så påstridig. Det syntes då på all ställning, att det
icke var något skoj vid det kommissionskontoret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free