Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Kjöbenhavn. Dikt af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brrl — det var kusligt: fattigdomens ifver
att glömma bort sin nöd i sinnets rits!
Pä tidningsbyrån midt emot man skrifver
om ljus ät folket — mera, mera ljus!
Men folket fattar ljuset realistiskt:
som flugor svärmar det i natten sen
och bränner vingarna i gasens sken,
— och pressen skrifver . . . skrifver pessimistiskt.
Der massan tätast trängs kring danslokalen,
en rad af vagnar väntar utanför.
En dam, som fordom här har börjat balen,
kring inkörsporten länga lofvar gör,
och öfver gatans smuts och hala stenar
slär ljuset ut elektriskt, bländande . . .
Det var ett gäende, ett vändande,
att suga lust ur nöjets varma spenar.
fag vet ej hvarför jag blef filosofisk,
jag, som bland ulfvarne nog eljest tjöt
och trifdes godt i stim bland all slags smäfisk
och sä af lifvet som af stunden njöt.
— Nu blef det mig ett hän, och allting tycktes
sä cyniskt krasst och utan det behag,
jag gerna länar lifvets hvardagslag.
— Ur min beskedlighet jag plötsligt rycktes.
fag fick en lust att höra glammet tystna
för gälla skallet af en larmtrumpet,
att se dem blekna, dessa nöjeslystna,
när faran ändtligt bindeln af dem slet,
att i förtviflan se dem skria, famla
och störta ut och mötas der med skott . . .
och sedan se den man, som kan dem samla,
som dem för st är, och som de ha förstätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
