Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Kjöbenhavn. Dikt af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott fantasier! Danmarks blå gendarmer,
de fösa folket massvis hem till kojs,
och folkets man är kanske ännu farmer
i fjerran vesterns fria Illinois.
Och danslokalens öfverfyllda tiljor
få gunga länge än för polkans tramp;
hvart larmförsök blir blott en löjlig kramp,
ty det är brist på tro och stora viljor.
— — — — — — — — —
Till en bekant jag gick, en diktens dagkarl,
som slet sig ut i tidningspressens led,
— han tänkte sent slå om och blifva lagkarl
och skipa rättvisa på tidens sed.
Han tog emot mig, gäspande, men artigt
och hörde på mig; — när jag talat ut,
sad’ han om folket mycket rätt till slut:
»Nej — låt det mogna, ännu är det kartigt!»
— »Det är hvar enskilds pligt att resignera
»i våra dagar. — Hvem har icke haft
»en tid då hjertat ville högt sufflera
»för att det trodde på sin egen kraft?
»— Mins våra år af komiskt spänd förväntan,
»kvarlefvor ifrån romantikens dar —!
»Men lifvet blef, så som det alltid var,
»på kött och blod den ytterst magra räntan ...»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
