- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
143

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                 »Min bästa herre!

Jag befann mig af en lycklig slump här i staden
och blef således i tillfälle att se ert charmanta
återgifvande af badaren. Ni öfverträffade Dupuis på
Variétés i Paris, ni är helt enkelt sublim, och det skulle
glädja mig, mer än jag kan säga, att få göra er
bekantskap. Jag väntar er i afton på en liten supé på
Stora Hotellet rummet n:r 20. Men jag har en bön
till er. Kom som ni är maskerad i »Niniche» !! Jag
önskar af allt mitt hjerta återse er som badaren
Gregoire. Kom och framför allt — tystlåtenhet!

                                                         Er beundrarinna

                                                                 Mary.»


Syrach och jag bara stirrade på hvarandra.

»Du går naturligtvis inte på det der skojet?»
frågade han plötsligt i en flott ton.

»Om jag går ... om jag går! Har du mist
förståndet, karl? En distinguerad utländska faller som
från skyarne för att falla mig om halsen, bjuder mig
på en öfverdådig supé, säger mig artigheter, som
tidningsmurflarna aldrig sagt mig, och jag skulle inte gå!
Här har du din femma, eländige Syrach, och håll
mun på dig för resten!»

Syrach tog utan motstånd femman och gick, och
jag började på nytt att maskera mig — nu för en
liten, men ytterst utvald publik, den sköna okända
miss eller mrs Mary.»

Min artistiske vän gjorde ett litet uppehåll och
sökte, utan att jag skulle märka det, utforska om hvad
han berättat väckt mitt intresse. Och som jag
verkligen var intresserad, dröjde jag icke att hetsa honom
vidare.

»Nå, du kom väl till sist aldrig på den der lilla
delikata supén på tu man hand i n:r 20?»

Han såg på mig med en öfverlägsen blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free