- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
145

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Min värdinna hade emellertid med mildt våld satt
mig ner i en bekväm hvilstol, klädd med schagg, som
en gång i tiden varit körsbärsfärgad, och der blef
jag sittande.

Midt på golfvet stod ett litet rundt bord, dukadt
för två. Det var en riklig lyx utvecklad i duktyg och
servis. I en kristallskål på silfverfötter doftade friska,
fylliga röda och hvita rosor. Jag kände mig smickrad;
jag var väntad, och man hade icke gjort sig så litet
besvär för min räkning.

»Ni är naturligtvis hungrig!» sade min värdinna
och visade med en förtjusande gest på bordet.

Så tryckte hon på knappen till den elektriska
ringledningen; våningskyparen kom i svart frack och
hvit halsduk med ouverturen till vår supé: härliga
holländska ostron och en långhalsad flaska rhenskt.
Hon sköt med en älskvärd beställsamhet min stol till
bordet.

»Allons souper, monsieur!»

Hon talade franska också — nå, så mycket bättre:
då kunde man kanske få en konversation i gång!

Och i nästa ögonblick satt jag der med den
bländhvita serveten under hakan, under det flinka små
händer staplade ett berg af ostron på min tallrik.

Ostronen voro delikata! Jag sökte på den mest
skolpojksaktiga franska i verlden uttrycka min tillfredsställelse.
Hon skrattade — lutade sig tillbaka i stolen
med serveten för mun och skrattade hejdlöst.

Så slog hon i det guldglänsande vinet i de
gröna glasen, höjde sitt, såg på mig litet utmanande
och sa’:

»Je vous remercie monsieur, pour votre Grégoire;
il était très charmant!»

»Oh, merci madame la ... la ...»

»Baronesse, s’il vous plait!» fylde hon i något
vårdslöst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free