- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
147

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Innan jag hunnit taga ett steg, var hon med en
liten vänlig nick utom dörren.

»Hon har någon älskare, och hon skrifver»,
tänkte jag, men i nästa minut ångrade jag ett så
lättsinnigt antagande.

Jag slog i ett litet glas konjak, tömde det och
upprepade ännu en gång samma behagliga manöver.

Hvad jag tyckte lifvet var skönt; jag hade superat
som en prins af blodet, var midt inne i ett pikant
äfventyr, hade inga sorger och endast tjugufyra år på
nacken. Hvad jag var lycklig! Och jag njöt i fulla drag.

Dörren öppnades, och baronessan Mary kom in
glittrande glad, vid ett briljant lynne.

Hon slog sig utan vidare ner vid bordet,
gnolande på en parisisk slagdänga, medan hon serverade
sig kaffe.

»C’est bon, ça!» skrattade hon och läppjade på
den svartbruna drycken.

Jag instämde och bjöd henne cigaretter. Hon
tog en och bad mig tända den. Och medan jag höll
den brinnande tändstickan framför hennes cigarett,
blåste hon sjelfsvåldigt röken i mitt ansigte,
betraktande mig med halfslutna, grymma ögon. Gud, hvad
hon var vacker! Jag kunde inte hjelpa det; jag slog
plötsligt armen kring hennes lif, vred, utan att tänka
på hvad jag gjorde, cigaretten ur hennes mun och
kysste henne. Hon blef inte ond; hon sa’ endast litet
bedjande på engelska: »ni måste vara snäll, min lille
vän!»

Jag drog mig tillbaka något skamsen, som hade
jag begått en våldshandling.

Klockan slog nu ett i stadens kyrktorn och
pendylen på cheminéen upprepade med ett svagt
klingande ljud ettslaget.

»Nu måste ni gå ... hvad skulle man tänka på
hotellet?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free