- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
148

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Naturligtvis, det kunde ju skada hennes rykte;
hennes uppförande var fullkomligt korrekt. Jag tog
min hatt och närmade mig för att säga farväl.

»Åh, ännu ett litet glas, det sista!»

Hon räckte mig ett litet likörglas med, jag tror,
marasquino.

»Tack för er vänlighet att komma och prata bort
en stund med en främling som jag.»

Jag mins, att jag föll på knä och tömde mitt glas
med samma andakt som de gamle sin bägare till
gudarnes ära; jag mins, att jag deklamerade något på
franska, att jag hade tårar i ögonen, och att hon
torkade dem med sin fina batistnäsduk; jag mins till
sist, att hon kysste mig på pannan och hängde något
i en rem kring min hals, under det att hon lifligt
försäkrade mig på tyska, engelska och franska, att hon
aldrig i lifvet skulle glömma mig.

Jag gick med en känsla af att vara oemotståndlig.

Då jag kom ut på gatan, var det ett härligt
månsken; staden sof, och det var tyst som i en graf. Jag
gick långsamt framåt och inandades den svala
nattluften.

Plötsligt fattades jag bakifrån af två par säkra
armar; jag sökte sätta klackarne i marken och göra
motstånd, men som af en stark ström fördes jag mot
min vilja framåt. Jag ville skrika och ropa på hjelp,
men kunde inte få fram ett ljud. Tankarne tumlade
om hvarandra i min hjerna, mina tinningar bultade,
och det hemlighetsfulla i detta öfverfall fylde mig med
en gränslös ångest. Skulle Mary ...?! Allt upplöste
sig i ett kaos af de vildaste fantasier.

Då jag kom till besinning stod jag inne i ett
högt och stort rum med skåp kring väggarna,
uniformsrockar på en hängare vid dörren och ett väldigt
skrifbord af ek med många fack och lådor midt på
golfvet. Luckorna voro skrufvade för fönstren, inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free