- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
149

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en strimma af himlens ljus kunde tränga dit in; öfver
skrifbordet brann en bronserad gaskrona med tre
lågor.

Midt emot mig vid bordet satt en liten kort, satt
herre med gråsprängda mustascher och ett långt
pipskägg, som han oupphörligen tummade med en
djupsinnig och olycksbådande min. Vid dörren vaktade
tvenne civilklädda karlar.

Plötsligt spände mannen vid bordet sina runda
ögon i mig och sa’ i en ton, som uteslöt all
motsägelse:

»Ni är den engelske banktjufven!»

Jag var på polisvaktkontoret.

Baronessans engelska spökade ännu i min hjerna,
och jag svarade ögonblickligen och med eftertryck:

»No, sir!»

»Ah», sa’ den lille herrn med mustascherna mera
till konstaplarne än till mig, »der ser man, der ser
man, språket röjer honom.»

»Jag är ingen banktjuf, jag är skådespelaren
Oskar Wild — se så, var goda och släpp mig nu!»

Det syntes nog på stadsfiskalen — ty herrn vid
bordet bar denna titel — att han inte trodde mig;
han rådfrågade ett ögonblick det långa pipskägget,
medan han rullade med ögonen, och så fortsatte han:

»Ja, det säger nu alla rackare, att di inte ä’ just
den rackare, man söker, men, ser herrn, här duger
det inte att krumbugta. Jag har knipit många tjufvar,
som sagt, att de inte varit några tjufvar, men till sist
ha de alltid blifvit tjufvar; det är hufvudsaken. Och
här fins bevis ...»

»Bevis?»

»Ja, den der resväskan t. ex. Ta hit väskan,
Johansson!»

Väskan blef framlagd på bordet, en vanlig
resväska af brunt läder, Det var således den Mary i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free