- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
152

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min vän skådespelaren berättar. Af Daniel Fallström. Med teckning af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och jag satte mig på bordsändan och berättade
i ett sträck, lifligt och dramatiskt, hvad som händt,
sedan jag mottagit baronessans bref i min klädloge.
Och till yttermera visso fick han läsa det. Och då
satte sig stadsfiskalen bredvid mig på bordsändan och
sa’ litet vemodigt:

»Vi ä’ allt grundkuggade begge två. Men ni är
ung, herr Wild, det händer nog, att ni någon gång i
lifvet stöter ihop med baronessan, men jag är gammal,
jag, och lär aldrig få se skymten hvarken af
henne eller hennes älskare.»

Och stadsfiskalen fick rätt.

När polisen kom, hade foglarne flugit, och
sådana der roffoglar flyga så snabbt och tyst, att det vill
skarpare ögon till än den gamle stadsfiskalens att följa
deras flygt.»

»Och du?» frågade jag efter en stund, »fick du
aldrig höra något af din guldhåriga baronessa?»

Han log ett litet fint leende och det spelade i de
bruna ögonen.

»Jo, jag mötte henne för ett år sedan i Paris.»

»Nå?»

»Ja, hon undvek mig inte alls, hon kom emot
mig på en välgörenhetsbazar i Tuilerieträdgården —
elegant, korrekt, mjuk och leende som den der aftonen
i hotellet. »Vi ä’ visst landsmän», sa’ hon på
den genuinaste stockholmska i verlden; »det är alltid
roligt att träffa landsmän!» Och så gaf hon mig sitt
visitkort med en blick, ämnad att krevera midt i hjertat,
böjde sin vackra svanhals och försvann i vimlet.

»På kortet stod Thérèse de Mont-Ferrand med
grefvekrona öfver.»

»Och du gick dit.»

»Aldrig!»

Men jag såg att den bofven ljög.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free