- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
168

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plantor. Skizz af Amalia Fahlstedt. Med vignett af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta vackra, tankfullt böjda hufvud, omkring hvilket
för honom solens strålar bildade en gloria.

Men se, det mulnade visst! Aprilskurarne hade
icke ännu slutat sina spratt, ehuru man var inne i
maj. Det var bäst han gick ut och stängde
drifbänks-fönstren. Han räckte ut handen efter blomman för
att ställa henne på en skyddad plats, då i samma
ögonblick dörren rycktes upp och en tjenstflicka kom
inrusande. Hår och drägt voro oordnade som de bli
under släp, och hon torkade ännu skurvattnet af
händerna på det trasiga, fläckiga förkläde hon hade för
sig. Att husbonden såg misslynt på henne och den
uppslagna dörren, fäste hon sig icke vid.

»Herre Gud, herrn — frun —», ropade hon med
en ängslig, beskäftig och välvillig ton. »Herre
Jessus, frun!»

»Frun», sade trädgårdsmästaren hastigt, »hur är det?
Är det något åt frun — skulle det vara — Är frun sjuk?»

»Ja, ja, kära hjertandes, skynda! Ingen af
drän-garne är hemma visst; skall jag springa eller springer
herrn? Jag är inte klädd.»

»Nej, jag springer», sade han och satte ifrån
sig krukan. »Gå för all del in till henne; nej,
vänta, hvar bor fru Feldt?»

»Jo, hon bor Lindgatan 18 till venster in på
gården. Be henne för all del komma genast!» Och
hon rusade ut igen, släpande de nedtrampade
tofflorna med sig och besjälad af kvinnans varma
medkänsla för en blifvande moder.

Husbonden var hack i häl efter henne. När han
sprang förbi det lilla boningshuset och tjenstflickan
öppnade glasdörren till verandan, tyckte han sig höra
ett jemmerrop, hvilket ännu mera påskyndade hans
steg. Nätt och jemt fick han upp knuten på
förklädet för att slänga det på hundkojan, innan han var
ute på gatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free