- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
169

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plantor. Skizz af Amalia Fahlstedt. Med vignett af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der inne i växthuset var allt först stilla och tyst.
Solen hade flytt, och ensam bland en del bråte, på
en låg hylla midt för dörren, stod orchidén glömd
och öfvergifven. Ett sus hördes, molnen jagade fram
på himlen, det ryckte i den dåligt tillästa dörren;
det ryckte ännu en gång, och upp flög den för en
vindil, krossande en ruta. I den tystnad, som följde
på detta, gick det som en orolig hviskning genom
växternas led. Ett hvinande ljud från stormen
besvarade den, och flera krukor hoppade ned i golfvet
samt rullade under hyllorna. En frosskakning hade
först gått öfver orchidén, och hennes kalkblad hade
dragit ihop sig; nu reste de sig plötsligt i luften och
fladdrade liksom i ängslan, tills krukan rycktes ned
från sin plats, studsade mot tröskeln och rullade ned
för ett trappsteg i en åt ena sidan befintlig smutspöl.
Kronan var .bruten, de hvita kalkbladen voro
nedsölade med gödselvatten, och purpurflammorna voro
smutsfläckar. I samma stund kommo drängarne
springande. De stängde drifbänksfönstren, täckte flera
plantor och forekommo att ungträden brötos. Det var hög
tid, ty det hagelblandade regnet piskade marken. Inom
kort lyste likväl solen på nytt. Ingen nämnvärd skada
var skedd; endast att orchidén låg der bruten i
pö-len. Och det såg ingen.

Men omkring en och en half timme derefter stod
trädgårdsmästaren med henne i handen. Ett drag af
smärta hvilade öfver hans ansigte, och intet ljus
glimtade igenom. Hvarenda knopp var bruten, blomman
var död. Experimentet fick göras om — men han
kände hur nyckfull eller snarare svårbesegrad naturen
är i dylika fall.

Medan han ännu stod der med blomman i
handen, om hvilken vattnet dröp, rörde någon vid hans
arm. Bredvid honom stod fru Feldt, som han nyss
sprungit församlingen rundt för att få med sig. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free