- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
173

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plantor. Skizz af Amalia Fahlstedt. Med vignett af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka växte nära hängasken. Han började stampa i
marken så att strumporna åkte ned och blottade
benets mjuka, fasta former; han log skälmaktigt, ögonen
lyste, och han framjollrade en massa obegripliga
saker. Hastigt släppte han sitt tag och skyndade framåt,
uppgifvande små glädjerop. Men han styrde
behändigt förbi bersån och rullade inom ett ögonblick som
en boll bland tulpanerna, gripande efter deras granna
kalkar.

Modern skyndade fram och lyfte upp honom.

»Åh, så ledsamt», sade hon urskuldande; »käre,
förlåt, jag tänkte inte på blommorna.»

Tätt bakom henne stod mannen. Han log, så
att tänderna lyste, och han såg med ett gladt, ömt
uttryck på gossen, tog honom till sig och svingade
honom i luften.

»En sådan krabat!» sade han muntert. »Jaså,
unga herrn kan gå för sig sjelf nu och tänker göra
sina utflygter här bland blommorna. Men se det blir
stopp det.»

Barnet körde blommorna, som han röfvat, i
näsan på fadern. Denne vände skrattande blicken mot
sin hustru.

I detta ögonblick var den unga kvinnan vacker.
Ögonen voro fuktiga, en glädjerodnad hade spridt sig
öfver hennes ansigte, hon såg på mannen med en
lycklig, kärleksfull blick. Denne såg öfverraskad på
henne, och ett öppet, varmt uttryck gled öfver hans
ansigte. Han böjde sig ned, tog upp tre fyra
tulpaner, som lågo brutna på marken, och satte dem med
en viss lekfullhet i hennes hår.

»De der blommorna ge vi mamma, du Sven!»
sade han.

Sven sträckte sig fram för att rycka dem åt sig,
men hon räddade skyndsamt några och slöt
stäng-larne fast i sina sammanknäppta händer. Derefter såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free