- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
183

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Holland. Skizz af Oscar Levertin. Med en illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nyvaknade mynheers och skuro betänksamt runda
skifvor Eidamerost. Men utanför fönstret låg
Groe-ningens stora torg med nytvättade trottoarer, fredligt
och gemytligt, likt skådeplatsen för någon humoristisk
barnsaga med alla sina olikformiga, löjliga hus, hvilka
kunde vara uppackade ur någon leksakslåda, och sina
små vagnar med getter i skaklarne utanför portarne.
När dertill klockspelet i S. Martini kyrktorn började
spela melodier i barnslig, hög diskant, åtföljda af
timslag med ett gravitetiskt allvar i klangen, kunde man
utan svårighet inbilla sig, att ridån nyss gått upp till
ett feeri, hvilket skulle spelas af småttingar ... En pys,
klädd som förste älskare i Almavivakappa, skulle stiga
ur det smala huset midt emot — det liknade verkligen
en kuliss — och med serenaden från sin cittra locka
ut sin lilla tillbedda sköna. Tveksam skulle hon
komma med pudradt hår och styfkjortel. Men han
en-leverade henne, och med armarne om hvarandras lif
flydde de i ett af dessa små med getter förspända
åkdon. Men ack och ve, der kom flickans far —
tioåring med peruk, skägg och bister min. Han ilar
till rådhuset och hemtar stadsvakten för att sätta efter
rymmarne — och så vexlar det med förvecklingar,
till dess pjeseil slutar, och de tu få hvarandra, och
hela barnaföljet med bröllopsfolket i spetsen skrider
in i kyrkan, i det S. Martini klockspel på nytt
uppstämmer sin glädtiga melodi i barnslig och hög
diskant . . .

Samma vegetativa fred och ro mötte beskådaren
öfver allt der han dref på gatorna i den tysta staden,
och när han besåg det lilla universitetet, kom han att
tänka på det gamla Hollands språklärde, dessa
oför-trutna arbetare, hvilka staplat upp berg af lärdom, från
hvilka ännu i dag enstaka stenar brytas. Och han
tänkte med saknad på, hvilken tillvaro af smärtfri
hvila det skulle vara att resten af sina dagar lefva i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free