- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
186

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Holland. Skizz af Oscar Levertin. Med en illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på de afsmalnande kinderna och ögon, som
tuschstrimmornas mörka ringar förgäfves söka gifva en blick
af ökad glans . . .

Men nederst på Sjelfva strandremsan, der det
mesta folket sitter och andas haf, hade en ung
holländska ensam krupit in i en af dessa stora mot
vinden skyddande halmstolar, som likna soldaternas
vaktkurar. Det var Henriette, en patriciska från
Heeren-gracht i Amsterdam. Hennes gestalt hade tjuguårens
slankhet med fint tecknade, smärta lemmar, men
an-sigtet såg äldre ut. Den bleka hyn bar en rodnad
af hektik. De granna bruna ögonen lyste lidande och
sjukt, och kring munnen skälfde ett leende af
desillusionerad verldsklokhet, halft smärtsamt och halft
spotskt. Medan hon i värkande mattighet insöp luften
såg hon sig förströdt ikring . ..

Som en rad stånd stodo badvagnarne på
stranden. Men en efter en blefvo de upptagna och
kördes så långt ner, att vågorna sköljde hästarnes bogar.
Så stego de badande ut i vattnet, männen raskt,
fruntimren betänksamt, huttrande kokett i sina simdrägter
af tricot, när saltskummet vätte fotbladen. — Rundt
ikring på stranden tilltog lifvet för hvarje minut.
Grupperna vexlade i brokigt virrvarr. Hundförsäljarne bjödo
ut sina hvita pudelvalpar längs efter stolraderna.
Fragment af samtal nådde på de mest olika tungomål
Henriettes öron.

Men sjelf kände hon sig förunderligt isolerad bland
alla dessa leende menniskor, af hvilka dock så många
voro hennes bekanta, ensam, som när en svår smärta
plötsligt låter en märka, hur fruktansvärdt allena man
står äfven bland vänner, bland jemnåriga och
jemn-lika. Med en egendomlig oförmåga att förstå, såg
hon badortskurtisen lysa bland de pratande ringarne
som glimmande lusteldar. Förklaringar lemnades med
erbjudna violbuketter, och damhänder, som skälfde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free