- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
187

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Holland. Skizz af Oscar Levertin. Med en illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i sina mousquetaires, dröjde qvar i handtryckningar
med långa bekännelser. Men Henriette hörde
bak-tankarne skorra genom vexlade bedyranden, hörde
tvetalan i löften, och dessa unga par, som nu i öm
sommarlek knöto förbindelser, såg hon för sig i
skilsmessornas och brytningarnas höstväder,
bedragande och bedragna, lefvande känslolöst och dödt
vid hvarandras sida, eller skiljande sig åt med kalla
handslag och tomma ögonkast. Hela denna verld,
som roade sig i all denna sommarsol och färgglädje,
blef för hennes af sjukdom förmörkade öga till en
stor samling pestsmittade, som lekte karnaval, och i
sorlet af skratt och prat, kärleksord och skämt ljödo
för hennes hörsel med allt växande tydlighet
dödsklockornas slag, tonerna af ett reqviem,, dofva som
spadtagen med mull mot kistans lock. Och Henriette
slöt ögonen, halft domnad i sömn af Scheveningens
hafsvind. Hon drömde att hon åter låg i sitt
sjukrum i hemmet vid Heerengracht. Amsterdam sof —
blott sakta slog kanalens vatten för nattens pustar.
Hon hade i timtal legat vaken och stirrat på alla de
ljusa, glada bilderna på de japanska målningarna och
broderierna i rummet — den stora sängskärmen, der
smärta danserskor i ljusa skört svängde rundt med
brokiga foglar på hufvud och skuldror, och väggens
hvita siden, der flamingos stodo på sitt ena ben med
näbbarne böjda öfver floden, som sakta gled mellan
grön vass.

Men när morgonens första solstrimma föll in
genom spjäljalousien, brukade hon slumra in, i det alla
dessa ljusa japanska bilder för hennes ögon liksom
förvandlades till blom och föllo ner öfver hennes bädd
som de skära kronbladen från ett fruktträd. Hon
slumrade in med en enda stor längtan att få dö, att
•Qckså hon få förflyktigas $om doften af en hvit v£U-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free