- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
188

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Holland. Skizz af Oscar Levertin. Med en illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blomma, långsamt som en narciss’ arom försvinner i
ljum luft.

* *



Men de härligaste stunder han erfarit i Holland,
voro dock de, då han i minnet genomgick alla de
taflor, han om förmiddagarne i timtal betraktat på
museerna, skiljande sig från dukarne med en känsla
nästan som af ett smärtsamt afsked. I en lång följd
brukade de om kvällarne, då intrycken ännu voro färska,
glida förbi hans öga, visande honom hela Hollands
natur och menniskor som i ett enda stort fortlöpande
scenen. Det kom honom före, som vandrade han i
långsamma dagsresor genom landet och såg landskap
och städer, interiörer, alla nationens skiftande typer . . .

Den stora slätten bredde sig grön, så långt ögat
skönjde, med högt och saftigt gräs och betande
hjordar af präktiga svart-och-hvita kor. Men öfver det
flata landets enformighet förändrade himmeln hvarje
stund utseende. Mörka skyar seglade långsamt mot
horisonten, fällande öfver marken sin svarta skugga.
Landskapet fördystrades. Väderkvarnens vingar
pekade som ett brustet kors mot himlen. Ekarne
förvredo sitt knotiga grenverk, der de stodo resliga på
höjden och sträckte sina brunskiftande blad mot
hyddan med de mosslupna, grå väggarne — och
Ruis-daels melankoli slog betraktaren till mötes med en
vemodstung känsla af grubleri och allvar.

Men der nere kring flodmynningen blef nejden
åter glädtig. I rötmånadsvärmen låg middagssolen
som fin, skimrande dagg öfver kullarne ’ner mot det
stilla vattenbrynet. En herdepys siestade vid en
dikesren i behaglig blunder, medan hans kreatur belåtna
lågo och idislade i gräset. På landsvägen besteg en
ädling i rik drägt med granna fjädrar i sin barett en
hvit springare, som kråmade sig — det hela var har-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free