Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett frieri. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stian, för att han misshandlade sina barn. Och de
båda äldsta flickorna, Fina och Lotten, hade ju så
godt som rymt ifrån fadern och lemnat hans hushåll
vind för våg, bara derför att de icke haft lust att gå
med stora blånader i ansigtet, sedan de blifvit vuxna
och börjat tänka på sitt utseende.
Första hustrun, som dog för ett par tre år sedan,
hade också haft glada dagar, det kunde man förstå,
fast hon aldrig klagade, den sjukliga, beskedliga
stackaren. Hon hade aldrig vågat säga ett ord emot
honom, och derför fick han förakt för henne och
behandlade henne derefter.
Äfven kunderna tyranniserade han. Om en flicka
tiggde och bad att få sina nya kängor till dansen om
lördag kväll, svarade han: »Det är onödigt; du får
dem om tisdag»; och det fast han hade godt om tid
och mycket väl hade hunnit; och när hon kom för
att hemta dem på tisdagen, fick hon till svar, att hon
kunde komma igen om fredag, och det fast hon såg,
att de stodo färdiga uppe på hyllan. Blef man ond
och grälade, fick man bara vänta ännu längre. Sådant
roade honom. Han visste, den despoten, att han var
ensam skomakare i Häggesta-byn och att det var långt
till staden.
Men så kom en ny skomakare flyttande till
kyrkbyn, en ung, gentil karl med artiga stadsfasoner, och
sedan var det ej många slantar, som hittade vägen
dit upp till stugan i berget. Aldrig hade det val stått
sämre till der uppe än nu, aldrig hade der varit
fattigare, smutsigare och oordentligare, aldrig hade
Nyberg sjelf sett vedervärdigare ut, trasig och förfallen
som han var — och just nu kom han till presten och
tog ut lysning 1
Det var ett riktigt underverk, det sade alla med
en mun.
Och hvem var fästmön? »Jungfru Hulda Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
