- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
194

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett frieri. Skizz af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

limpbrödssmörgås med en tjock skifva kumminost på.
Skrofful var han precis som förr, men kanske litet
mindre svart om fingrarne.

Nämdemansmor lemnade genast stöflarne till
half-sulning och vågade sig sedan fram med sina
gratulationer till lysningen, men då hon endast fick ett
brummande läte till svar, var det ingen annan råd än att
hon fick beställa sig ett par kalfskinnskängor. Nybergs
ansigte ljusnade litet, och under det han tog mått af
nämdemansmors fot och ritade af dess konturer med
krita, medan hon trampade hårdt på ett
gråpappersark, dristade hon sig till att fråga, »hur de’ hade gått
te’», och nu slog han upp språklådan och talade om
alltihop till punkt och pricka, och den gamle bitvargen
tycktes vara både road och smickrad af att berätta det.

Hur det hade gått till? Jo, det var snart sagdt.

Han hade suttit inne i stugan i onsdags
förmiddag och grundat på, att han inte hade något arbete,
och inte var han så glad till sinnes just. Ungarne
voro ute och rände i bygden som vanligt, i stället för
att hålla sig hemma och hjelpa far sin*, de båda
yngsta sutto och lekte i en vrå. Bäst det var, så
öppnades dörren och Hulda steg in. Först kände han
inte igen henne, och det var då inte så underligt,
han hade inte sett henne på sex år.

»God dag», sade hon.

Han svarade ingenting, han tyckte det var just
ingenting att svara på.

»God dag, pappa», sade hon än en gång.

Då såg han litet närmare på henne.

»Känner ni inte igen Hulda?» Och så
skrattade hon.

Jo, nu kände han igen henne på de hvita
tänderna. Och efter det hvarken var Fina eller Lotten
och hon kallade honom pappa, så kunde det ju inte
vara någon annan än Hulda — kors, lilla Hulda, vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free